Lilla lammköttet.
Jag kommer få fan. Som fan.
Casper: Och vet du mamma, Gabys syster, Linda, hon är käääääj i mig! Uäääää!
Jag: Vaaa? Är hon kär i dig??
Casper: Jaa... men jag vill inte att hon ska vaja det, bläää!
Jag: Men vad spännande! Är hon snäll? Hur många år är hon?
Casper: *räknar på fingrar* tre!
Jag: höjer ett ögonbryn, tittar vidare i min tidning och råkar mumla: sicket lammkött..
Casper: HAHA! Mamma! Du kallade henne lammkött! LAMMKÖTT! Haha!
Erik! Mamma kallade Linda för lammkött! HAHAHAHAHA!
Oj. Min femåring kommer nu att kalla bästa lekkamratens lillasyster för lammkött.
Mkt pedagogiskt mamma Sara. Mycket. 
Sömn och fläskarslen.
Inte skittaggad på att gå och sova för att lyckas orka pallra upp häcken klockan 5.30 imorgon bitti, nej. It´s fucking friday.
Har nyss skickat hem Höppabergskan, trots att det var hemskt roligt att spöa morrhoppan i tetris, pga ovannämnda morgondaga aktivitet.
Morgondaga? Det är nog inte ens ett ord, men hursomhaver.
Och vad fan är det med alla människor som envisas med att vistas ute i trafiken, i exakt samma tidpunkt som jag är ute? Är det inte någon dårpippi som kör ut i rondellen mitt framför näsan på mig så är det något fläskarsle som tror att han syns över meterhöga snövallar och därför bara glatt kan traska rakt ut i gatan, lyckligt ovetandes om att det faktiskt åker bilar på vägen. Bilar! Har du hört något så vansinnigt. Tror fan att folk har mer snö i huvudet än vett ibland. Nästa gång ska jag hytta åt första bästa pappskalle. Och se riktigt jäkla badass ut.
Och hallen börjar se riktigt tjusig ut, efter lite färg och tapet. Min egen händige Manny håller nu på med trappan, och något säger mig att han inte kommer att kunna hålla tassarna borta från golvet under helgen. Det gör mig inte sådär hiskeligt mycket, jag skulle inte vilja påstå att mina golvläggartalanger sträcker sig upp till särskilt höga poäng. Jag är en målartjej jag.
Hallparty på måndag ´rå.
Nu - skutt i säng. Tänker vara en pigg kökshäxa imorgon. Natt!
händige manny.
Nämen.
Och nej, jag har inte skrivit alla inlägg på en kvart, utan helt enkelt plockat med mig det jag ville ha från min gamla blogg. Och stoppat här. Så.
Ledigt idag, och jag och E har kladdat runt i varsina snickarbyxor, duttandes och strykandes i hallen på övervåningen. Det kommer att bli fina fisken det där när det blir färdigt. Och oj så roligt det var att måla igen. Iallafall det lila. Den vita panellacken kan äta mina shorts.
Sockiplast. Jag gillar sockiplast. Säg det tyst för dig själv. "sssockiplast.."
Helfestligt.
Ja, ja.
Hej isbjörn.
Tur man har tofflor. Tur man har lagt beslag på E´s varma tröja som man krympt i torktumlaren och tur man kan bli en smula varm av bara vetskapen om att ett badkar är på väg in i vårt hus. Ett badkar. Och en kamin. Herrejisses vad jag ska brassa i den brasan. Stoppa blå fötter på en pinne och värma dem tillbaka till liv igen.
Det är i slutet av september och det är fan kallt. Snart är det december. Då du.
Solen skiner! Dra upp dina rullgardiner!
Igår cyklade vi. Hela vägen till Österberg och Övermyra. Hemsk trevligt, synnerligen efter att min egen händige E lagat mina växlar. Sen sa vi swosh, jag och Ebba. Min fina Ebba.
Sedan kom Anna. Spöade oss i kortspel. Värdelösa kvinna. Oduglig som bästa vän. Hon som fick mat och allt, otacksamma snärta.
Ja, ja.
Lördag var det. Nu ska jag åka och hämta barn och bror.
I ambitionens tecken.
Hej, hej.
Försökte mig på att blogga på ett nytt ställe. Skrev hisnande ett (1!) inlägg, innehållandes lika hisnande en (1!) mening. Nah. Funkade ju sådär.
Det var visst här jag ville vara.
Efter att ha slitit mig fördärvad i blåtrasans värld hela en dag denna vecka, så är jag ledig resterande sex dagar. Kan ju inte direkt påstå att jag arbetar ihjäl mig, nej. Och nog skulle jag vilja påstå att jag istället för att arbeta är en exemplarisk hemmafru istället. Diskar, städar och ruskar mattor. Fållar upp byxor och lappar sprungitförforthålibyxanhål och stoppar strumpor. Kokar potatis och plockar dill i landet och enbart går ut på vilda webben för att se om recept.nu har uppdaterats sen sist. Det vill säga sedan imorse, klockan 7.30, när jag ätit frukost med familjen och vinkat adjö med lilla näsduken inför skol- och arbetsdax.
Skulle vilja påstå.
I sanningens namn så har jag sovit tills kl 10 idag. Igen. Lyssnat på skratt från nedervåningen, där C och E spelat groda. Vaknat, druckit kaffe. Kikat bloggar. Spelat värdelöst BubbleTown. Rökt. Spelat lite mer värdelöst BubbleTown. Funderat på vad vi ska hitta på idag. Frågat C vad han vill göra idag. "Vara hemma! Vara ledig!".
Mjaha.
Vara ledig. Vara hemma. Spela värdelösa spel. Dricka kaffe. Skratta.
Jag kan tänka mig värre saker. Faktiskt.
Olsbo. Olsbo som i hemma.
Måndag. Hej Semester.
Jag har semester.
Nämnde jag hur många veckors semester jag har? Nej, oj, visst inte det heller.
6 veckor. Tex beckor.
Sex veckor i paradiset, ledig från combomaskiner och slitna grillskrapor. Färdig med 12,50:- tack, och färdig med trasiga biltvättar.
Istället, sol på altanen och gröna gräset utanför. 3 veckor med bulligan, och hela sommaren med E. Underbara E.
E som lyssnar och finns, lever som ingen annan man jag någonsin träffat.
Hundskrälle, kattrackor och nyinflyttade fårskallar ser ut att inte ha det alltför pjåkigt de heller.
Nämnde jag att livet är ganska bedrövligt just nu? Ganska bedrövligt ljuvligt?
Inte det, nehej.
Bedrövligt ljuvligt var det.
Bondmoran.
I brist på frustrerande skolarbeten i häcken så får jag ta ut min skrivklåda här istället. För skriva, det måste en Sara tydligen.
Dock tror jag att bloggen numer kommer bli en annan blogg. Kanske en helt ovanligt vanlig blogg. En svennebananblogg. Bloggi, bloggi, blogg. En sådan.
Och sedan sist? Ja, gud i skruven, ni har inte alls hängt med.
Mannen, huset och fyra hektar mark har tatt mig i besittning, gett mig blommiga gummistövlar och gröna fingrar.
Jag och tuppen kliver upp i ottan, gör vår morgongymnastik och dricker sedan vårt kokkaffe. Äter smörgås med messmör. Sedan gör vi godmorgon i ladugården. Kossor ska ut, boxar ska mockas och grävlingsfällorna ska inspekteras. Sedan gödslar vi potatisland och rensar prunkande blomsterodlingar. Vattnar och pillar, sprayar med radar. Sedan äter vi lunch. Omelett. Och dricker mjölk. Sen kokkaffe, igen. Sedan äter vi varsin mazarin. Sen löser vi nog fan korsord. Sedan idkar vi samlag på kökssoffan. Viftar bort flugor. Med lantmannakepsen.
Alltså. Fan. Inte jag och tuppen, alltså. Jag och mannen alltså. Gud i skruven.
Så e´re. Så gott som iallafall.
andas genom mig.
..."vilket skulle kunna vara precis det du letar efter"...
Älskade mamma.
Man får finnas ändå.
