Sportlovskillen.


Denna vecka i Umeå. Dit han flygit själv. Och därifrån han ska flyga själv.
Ni vet sådana där stolta mammor? Sådana som säger att just sitt barn faktiskt ÄR världens duktigaste? Sådana där skytiga jäklar som bara babblar på och på och på om sitt välartade barn med vattenkammat hår?

Jag är just en sådan mamma.




Solgudinnan.

Ser ni vad duktig jag var på att tillbedja solguden? Va, va? Dessutom har jag gått runt i sommarshorts och linne här hemma för att liksom förhöja klagosången en smula. Varit trotsig. Tänkte mig att det kan ju hjälpa. Eller så fryser man bara, men det kan man ju aldrig riktigt veta.

Nu ska mamman inväntas sen ska vi iväg på jobb igen. Sedan ska solen fortsätta lysa över vår stad och snön ska sippra ned i gångar i jorden och blomskotten ska spira upp och dansa i takt med barnens skratt och.. Ja, ni vet.



RSS 2.0