sockiplast.

Hello friday!

Regn och rusk till trots, så var vi ut och plockade oss lite svamp idag igen. Det finns hur mycket som helst! Dock - med ett stycke liten häst i släptåg så kom vi inte så värst långt, utan får plocka upp de andra små ensamma, goda svamparna en annan dag. Fast Ella är en mycket duktig liten skogshäst - kommer man inte över grenen får man knäcka den med magen. Bra med en badtunna mellan huvudet och rumpan ibland.

Ikväll ska vi iväg med Pernilla & Rikard och äta upp presentkortet vi fick till Högbo Brukshotell.
4-rätters middag med den tydligen mycket goda dessertbuffén. Jag tyckte mig uppenbarligen förtjäna det efter att inte ha tränat på tre veckor. Bra där, Sara. Bra där.

Jobba imorgon och på söndag. 10-års jubileum, familjefest och stora träffen. Gissa vem som kommer bli vad, vart? 

 




... har inte lyckats pallra ut stjärten och knäppt något kort på Ellisen, men jag ritade en väldigt realistisk teckning istället.

---

... och för att det faktiskt är hennes tur nu.

Min Annis. Nu med pojkvän. Gud i skruven, det är såhär det måste kännas när barnen flyttar hemifrån.

---

---

Det var då förfärligt vilken hiskelig uppdatering den här bloggen bjuder på. Hur hinner jag ens med, kanske ni frågar er? inte?

Trots den föga spänningen som råder här, har dock en del hänt på hemmaplan. Lilla shettisen Ella har som sagt anlänt, och nu också hennes vagn. Godsbaronessan och hennes son tog så sent som igår en tur runt ägorna med ovanstående vagn, där vi satt och vippade på tårna och pratade om livets alla stora mysterier. (läs: vilken gubbe Furno slåss med, och vad Rotor gör med sina fiender, och vilken lång hittepågubbe Casper byggde idag.) Så. Samt att vi vinkar lite högaktningsfullt till alla som passerar, strax efter att vi nästan åkt i diket när vi litet graciöst ska svänga åt sidan åt just dessa förbipasserande.

Idag ska nämnda son också skjutsas till Mora, för vidare färd till Umeå med sitt efterlängtade faderskap. Med buss. Till Umeå. Från Mora. Gud i skruven vad jag är glad att jag inte är min sons rumpa idag. Mycket så.



Här tänkte jag att det skulle passa bra med en bild på sonen som åker buss. Så.

---

Hej helg och hejdå helg. Det här med att vara skol/dans/häst och träningsmorsa tar sin lilla tid. Förr hade jag en hel del av ovanstående vara, men på senare tiden har den blivit påtagligt mindre. Och denna där sonen ser man bara mindre och mindre, i takt med att han blir större och större. Borta på lek och dans ena dagen, och hemma med kompisar den andra. Sedan är det dags för måndag och skola igen. Sen är det sådär en sisådär 13-14 år va, och sedan har han tid att pussas med sin mamma igen? Visst?



heddå, sa barnet.

---

• Människor som lallar runt på jobbet. Sådana som tar chansen att chilla lite, medans andra gör jobbet åt dem. Sådana som tar tillfället i akt att vila lite från sin hektiska fritid, och som ser till att hålla kontakten med sina kompisar och lösa bekanta som de träffar på jobbet. Sådant som man verkligen inte hinner med annars, utan som man, praktiskt nog, kan ta hand om på sin betalda arbetstid istället. Mkt praktiskt!

 

• Människor som glömmer bort andra människor. Som väljer att inte varken se eller höra, trots att det är av viss vikt att faktiskt höra av sig. Om så bara för fem minuter om dagen. Människor som är så pass små, att de väljer bort dem som de borde hålla närmast, för att de är rädda för konsekvenserna av de faktum att de faktiskt valde bort dem. Gör om, gör rätt.

 

• Människor som snackar alldeles för mycket skit. I synnerhet skit om saker som de tror sig veta något om, men som de i själva verket inte vet något om. Alls. Människor som är lika små som de som blundar, och som måste göra sig lite större, och lite bättre, genom att intala sig själv att det är någon annan det är fel på. Sådana som ser problemen i möjligheterna, och som måste skapa sig själv någon sorts dramatik för att få sin annars ganska menlösa och trista vardag att gå ihop.

 "Nej, det är klart, jag har inte så mycket att komma med, men om jag låtsas vara en uppblåst och farlig jäkel, så vågar nog ingen komma och äta upp mig. Så får det bli. Bjäbb, bjäbb"

---

Underbara, ljuvliga visdomsord! Jag är mållös.

Klicka. Läs. Lär.

---

Gissa vem som sitter i sin våldsamt sköna bäver och bloggar och dricker sig lite vin? Alltså, jag tror inte att ni kan föreställa er mjukheten i min bäver. Jag tror inte att ni kan föreställa er värmen och komforten den innefattar. Gud i skruven. Bävern måste upplevas, jag säger bara det.

Och i söndags kom också lilla fröken Ella och flyttade in på Olsbovägen. Ella är en väldigt, väldigt liten dam av Shetländsk härkomst, men dock så påminner den något runda magen i form av en badtunna om något från Finland. Hursomhaver, hon är ljuvlig. Hon passar alldeles ypperligt för en godsbaronessa att ta sig en liten kvällstur runt ägorna med, om än mina fötter nästan nuddar marker när jag sitter upp. Då är ju inte jag heller sådär särskilt stor.
Just nu så bor hon nere hos Bella & Maja in the Sheep Apartment, men vi får se om hon får flytta upp en våning så småningom. Hm. Då kan man lämpligtvis fylla hennes box med något annat. Hm. En gris vid namn Schnitzel kanske? En get också.. Hm. Och en alpacka eller två.. Kanske en liten envis åsna. Finns det någon form av dvärgko så skulle jag vilja ha en sådan också. Eller två.

---