sockiplast.

• Människor som lallar runt på jobbet. Sådana som tar chansen att chilla lite, medans andra gör jobbet åt dem. Sådana som tar tillfället i akt att vila lite från sin hektiska fritid, och som ser till att hålla kontakten med sina kompisar och lösa bekanta som de träffar på jobbet. Sådant som man verkligen inte hinner med annars, utan som man, praktiskt nog, kan ta hand om på sin betalda arbetstid istället. Mkt praktiskt!

• Människor som glömmer bort andra människor. Som väljer att inte varken se eller höra, trots att det är av viss vikt att faktiskt höra av sig. Om så bara för fem minuter om dagen. Människor som är så pass små, att de väljer bort dem som de borde hålla närmast, för att de är rädda för konsekvenserna av de faktum att de faktiskt valde bort dem. Gör om, gör rätt.

• Människor som snackar alldeles för mycket skit. I synnerhet skit om saker som de tror sig veta något om, men som de i själva verket inte vet något om. Alls. Människor som är lika små som de som blundar, och som måste göra sig lite större, och lite bättre, genom att intala sig själv att det är någon annan det är fel på. Sådana som ser problemen i möjligheterna, och som måste skapa sig själv någon sorts dramatik för att få sin annars ganska menlösa och trista vardag att gå ihop.

 "Nej, det är klart, jag har inte så mycket att komma med, men om jag låtsas vara en uppblåst och farlig jäkel, så vågar nog ingen komma och äta upp mig. Så får det bli. Bjäbb, bjäbb"