Inatt jag drömde.
Dock, mina rubbade sömnvanor tyder på annat. Natten till igår sov jag apa, dvs knappt något, men häcken skulle iallafall upp kl 5.30 och åka till Donk och göra comboskrälle. Tur att jag kan ta mig igenom proceduren näst intill sovandes, för det hade jag ju då nytta av. Sedan hem, leka med Annis och äta lilla maten. Klappa gubben och lägga barnet. Hm. Om jag inte minns fel så somnade jag före barnet dock. Han pratade den lille, men jag tror att jag enbart fick ur mig "sover.... trött mamma.. mmm, imorgon..", till svar, så det är oklart vad jag har lovat tills idag. Återstår att se.
Nej, nu ska jag sätta mig i fönstret och glo på all underbar snö som fortfarande ligger kvar över hela gården. Jag ska sitta där och vara nöjd med vetskapen om kylan utanför, och om leran och blasket som snart ska pryda dess yta. Det ska jag. Istället för att sitta och tänka på någon äcklig sandstrand. Jag ska fnysa åt minnet av en iskall Heineken till en fantastiskt oaptitlig pizza, som man dessutom var tvungen att äta framför ovannämnda äckliga strand. Nej, hua.
Kanske till och med ska finna mig en istapp att slicka på.
Hej helg. Hej söndag.
Underbara helg!
Gävle igår och klänningsspan med mina underbara tjejer Anna och Jennifer. Anna köpte den vackraste jävla klänningen av dem alla. Hon kommer se ut som en sagoprinsessa, min Annis. Hon kommer fan klå mig med hästlängder på bröllopet, den där Annisen. Fuck.
Och Jennifer, min lilla Jennifer, blev gråtfärdig och klamrade sig fast vid en klänning likt en mor till ett barn i ett krigshärjat land. "jag vill haaaaa den.... det är miiiiiiiin klänning...." Haha. :)
Sedan blev det Högbo och pulkabacke för resten av eftermiddagen. Pulkor flög, mattor rusade och fyrhjulingen dånade. Sjukt roligt. Sjukt. För en utomstående kanske det såg ut som om vi hade vissa självmordstendenser där på traktorslangen bakom Stefans monsterfyrhjuling, men så var det inte. Vi var blott ett gäng halvbarnsliga, kanske inte helt normala såkallade vuxna människor som roade oss en lördag. Så.
Sedan gjorde vi dock helt normala vuxna grejer. Glodde på melodifestivalen och mölade ostkrokar. Heja Anna. (alltså, Anna som vann, inte min Annis)
Idag blir det fortsatt bröllopsspan. Jag, min handikappade fot, min sambo som är sjuk fastän han säger sig inte vara det, min Annis och min klänningskrampande Jennifer. Sedan kommer min Caspersson hem. Gött. 
Rap.
Hej, hej. (jevla mtv)
Ja, jag vet att jag lovade att återkomma på kvinnodagen med mina fantastiska insikter, men jag hann tyvärr inte. Jag var tvungen att diska. Och städa. Damma farmors arvegods som står uppradat i bokhyllan.
Jag var tvungen att stoppa Eriks strumpor och laga färdigt grytan som jag hade förberett dagen innan för att köttet skulle bli mört. För att Erik skulle kunna rapa, klappa sig på magen och säga "gött det där stumpan!", ge mig en dask i arslet och sedan sätta sig i soffan, smekandes fjärrkontrollen med den ena handen och whiskeyglaset med den andra.
Så. Men kanske en annan dag. En annan dag ska ni få ta del av mina fantastiska insikter.
Idag tänker jag flytta ut ovannämnda arsle i solen. På ett eller annat sätt.
Ehe.
Ja, jävlar.
Jag återkommer.
Snyltmans.
Hej hopp!
Nynedbäddad (sicket ord!) i soffan efter ett varmt och på tok för skönt bad och med det också hemkommen från Uppsala och underbara svärfars 65-års kalas. Jag, Eriksson och Caspersson fick sova i bröllopssviten på Tiundagatan och fick dricka vitt vin och äta smarrig chokladtårta och möla lördagsgodis till förbannelse.
Nämnde jag att jag har underbara svärföräldrar? Puss på er.
Stefan kom på kaffe och Erik försöka stajla med traktorn. Gick sådär. Traktor ville inte starta.
Sedan skulle Caspersson till sin far och jag och Erik bjöd in oss själva till mamma och Kåke på söndagsmiddag, och med det hade vi ju fixat hela helgens kost och logi. Bra på det där vi.
Också tycker jag att Jennifer får ta och komma hem. Fjössa runt i Thailand. Vad ska det vara bra för?
Nu, soffa. Hej söndagskväll. 
Tantaluska.
Och FOR på jobbet idag också, vilket alltid är en gnutta påfrestande för huvudet, men ack så intressant.
Och barnet skulle inte i säng. Ty hans Eriksson var inte hemma och kunde leka femåring och bli uppgiven vid nekandet till tandborstningen.
Sedan tror jag att han tyckte att hans mammas saga om en kissande tant som hade ont i ryggen var en smula ointressant. Kan vara så att han har fullkomligt rätt i den saken. Kan vara.
Nåväl.
Bella. Fårskalle. Tyckte att hon passade för dagen. Så.
Bra Sara.
-"mamma kan vi lyssna på den där med retard?"
-"eh, va? retard? eum, vart har du hört den?
-"men häl, i bilen! med dig och Elik!"
-"ehe. mjaha. nej, jag kan nog inte komma på vilken du menar iallafall"
-"men såhäj mamma:
..sejk that ass fo mi, sejk that ass fo mi"..
Mjaha.
Ajdå.
Jag antar att den är mer pedagogisk än "om du djaj nej min byxa, ska du få se en yxa", iallafall.
Doktor Raider.
Fy sjutton vad det är roligt att åka pulka. Och bräda. Och göra långa-tåget-Hugo av brädor och pulkor och allt skit man kan tänkas åka på, och sen bara sätta av nedför backen och hoppas på det bästa.
Eller. Skitkul är det kanske inte, men man måste offra sig lite för barnen. "Vara med" och leka ibland och låtsas att man tycker att det verkligen är jätteskojsigt, typ haha, och sedan ge menande blickar vuxna imellan och sucka lite förstulet.
Så.
På köpet med hem fick vi en hulliganZeven tillika Caspers kusin, och sedan pågick här StarWars-krig i fyra timmar.
"kchuuuung"
"pppccccchhhhhttt"
"nu stryper jag dig!"
"swuuung, swuuuuung.... då blixtrar jag dig, pcccchhhhttt!"
"ktchhhhhhhhh, ktchhhhhhh, ktchhhhhhh! då tar jag mitt dubbellasersvärd och ktcchhhhhhhh:ar på dig!"
Ungefär så. Likt fågelkvitter en ljummen sommarkväll.
Ktchuuuuung.
Sisten ner.
Eller åk till Högbo och stoppa häcken i första bästa pulka och åk ikapp med alla skitungar.
Det låter som en plan!
Vår dagliga snöstorm, giv oss idag.
Detta är Eriks fel, ni vet det va?
November, december någon gång. Erik satt och suktade likt Askungen ut mot ladan och på sin fina, fina traktor Ragnar. Han suckade längtansfullt och sa: "nääär kommer snön? jag vill skotta med min fina Ragnar... när kommer snön, Sara? Du sa det skulle komma mycket snö? Men nääär?.... suck. Nåja. Vad är väl livet i en snölåda stor som Alaska och minusgrader långt upp där solen inte skiner, varje, varje, varje, VARJE dag... suck."
Så sade min kloke Erik.
För varje dag det snöar, låt oss vända våra huvuden mot detta stora, vita fanskap runt och ovanför oss, och tyst för oss själva tacka Erik för denna underbara gåva han gav till oss.
Fucking fantastic.
