Det är skönt att ha barnet i ett stycke.
Det är skönt att ha barnet i ett stycke.
För att man saknar karlskrället när det är mörkt ute.
Dora & Flora.
Efter att Maja skrotat vidare till fårhimlen så blev Bella ett ganska ensamt får. Ett ganska nöjt, ensamt får dock, med tanke på att hon fick gå lös ute på gården och gräsmattan hela dagarna, och fick sig ett kli och lite knäckebröd så fort någon var ute. Så det hade kanske inte gått någon större nöd på henne än så länge, med tanke på att hon ändå "redan" hade förlorat sin kompis Maja inte bara en, utan två gånger vid de senaste klippningarna då de små fårskallarna tydligen klippte sig själva och varandra till oigenkännlighet.
Men ändock, ett litet ensamt fårskrälle kan man ju inte ha, hästar, hundar och kattor till trots, utan vi for till de djupa skogarna i Kalltjärn och underbara Marie och Peter och fick välja ut två nya små raringar. Och sickna raringar sen! Dock trodde de små raringarna att Bella var en.. ehum, bagge, och ville därför hemskt gärna bekanta sig närmare med denna stora, välbyggda "bagge", gärna sådär en 2 godtyckliga sekunder efter att de blev ihopsläppta, vilket resulterade i en vettskrämd Bella med två små Doror och Floror bakom sig.
Alltså, i värsta fall är det två små donnor med tvetydlig läggning vi fått hem och att Bella nu kommer att drabbas av grava personlighetstörningar - Bella The Bull eller Bella The Butch?
Oh, dessa intriger på Olsbogodset, hur ska det sluta? 
Bella måste ha tyckt att de såg våldsamt farliga ut, Doris och Floris.
"Hacka, hacka, hacka, hackaaaaa.... poff, bzzzzzt".
Skulle det bli ett lokalt strömavbrott så vet jag ju vems felet är iallafall. 
Bedårande bebisar och fårskallar.
I veckan har vi haft besök av min goa svärmor, Eriks syster och hennes medföljande lilla raring Max.
Max är 4 månader och klär sig i Stålmannendräkt. Han ler när man säger "pruuuuiiiiiitt", och han säger "ohohhooo", när han vill prata allvar. Han tittar på dig som om man vore skojsigast i världen och förtjänar någon sorts komikerpris när man säger "hej gooooooding.... heeeeeeeej goooooding....", och han somnar efter att ha rävlurat i din famn i cirka en kvart, efter att ha säkerställt att inget mer hisnande roligt skall till att hända.
Han är helt enkelt bedårande. Bedårande.
Mindre bra skit med ett fårskrälle som inte lyckas repa sig utan som istället bara ligger och ligger. Jag vill ju att hon ska stå i och stå. Så. Men icke, sa fåret. Min lilla Majsa. Skulle vilja ta in henne i sängen och bädda ner och kramas litet på. "Man får tahahahahahackaaa", skulle hon säga då och jag skulle klappa hennes kind och le och säga "just får you, my dear, just får you". Så. Blir frisk, lite så.
