Ett stycke odräglig Sara.
Caspersson kom hem idag också, och med sig i ryggsäcken hade han 115 kg överskottsenergi efter att ha varit sjuk i sjukt många dagar, så just nu är han och Erik ute och kutar.
Ett bad, sen nattning av ovanstående hulligan (den lille, den store nattar sig själv litet senare), och sedan krypa ned i soffan under ett stycke stor filt. Det låter som en plan.
ehe.
Äckligt medicin.
Min son ritar mycket verklighetstrogna bilder på sin kära mamma. Se vilka huggtänder jag har när jag försöker pula i den stackars pojken lite medicin. Och så han gråter, stackars arma barn. Hua. 
Enögd är den hemska mamman också.
Hej fredag.
Nej, jag är inte den mest flitiga uppdatererskan som finns i Sandvikens kommun, nej. Kan bero på mitt minst sagt hektiska liv med arbete 7-16 varje dag och sedan ett hem, en man och ett barn som skall näras och skötas om.
Eh. Nu ljuger jag igen.
I sanningens namn så ska jag snart bedra mig in till stan och klippa lilla håret. Sedan invänta min Annis och se om jag kan knåpa ihop några tetrispoäng idag, eller om jag helt enkelt måste se mig om efter en bättre, mer lättspöad bästa kompis. En som inte går om en med flera poäng efter att man bjudit henne på smarrig ost- och skinksallad med tomater och majs i skålar bredvid. En sådan kompis. Och en som inte säger "nej, Sara! man får inte slåss!". En sådan.
Men vi får se, som sagt. Kanske hon är lite trött idag, Höppabergskan. Ett lätt byte. 
Looking bad...
Lise-Lotte
Lise-Lotte, som sagt. Ett namn vi kom fram till efter att vi med våra skarpa vildmarkshjärnor och stora kompetens inom området beslutat att Lise-Lotte ju faktiskt måste vara en tjej. Visst?
Så knäpper Erik detta kort.
Nu känner sig min skarpa vildmarkshjärna en smula förvirrad.
Hårresande.
Någon mer än jag som tappar en hel border collie när ni duschar?
Legitimation, tack.
Min Casper är inte så förtjust i att borsta tänderna. Eller, själva tandborstningen i sig går väl i regel för sig, men det är sänggåendet efter nämda aktivitet som jag antar är det som inte känns riktigt bolibompa alla gånger.
För att få denna tandborstning att gå litet smidigare, brukar vi roa oss med lite olika aktiviteter.
Ibland har vi tandborsttävling, där Erik och Casper får tävla om vem som borstar tänderna snabbast, där jag är ivrig kommentator tillika domare. Den leken fungerade faktiskt i flera månader innan Caspersson inte riktigt föll för den varje gång.
De gånger det kniper riktigt illa, så förvandlas Caspers egentliga underbara och varma mamma till ett ilsket tandtroll som inte vill annat än att mumsa stora, feta monsterhål i hans tänder.
"Caaaaaasper... det är jaaaag, tandtrollet... mmm, jag känner mig lite sugen på lite.. hm... Caspertand! Mohahahaha!"
Det är med skräck i ögonen Casper bokstavligen springer in på toaletten och bönfaller mig att borsta hans tänder. Det är roligt, men det kanske inte är så stimulerade i det långa loppet.
Så nu har vi infört en ny, tydligen väldigt festlig grej, där jag måste kontrollera legitimation på samtliga deltagare som vill vara med och borsta tänderna. I regel får bara femåringar vara med. Dvs Casper. Så nöjd man blir när Erik kommer och visar sig ”legitimation”, ivrig och förväntansfull inför denna spännande kvällsnöje, och jag skakar på huvudet och säger att han ju minsann är hela trettiofem år, och att han inte alls kvalificerar in till tandborstning.
Och sådär håller vi på, varje jäkla kväll tills Caspersson tänker tröttna, och vi finurliga, pedagogiska vuxna människor måste komma på någon ny, skojsig lek för att få barnet i säng.
Så igår.
Sedvanligt upprop.
”Alla femåringar till badrummet för tandborstning, tack!”, varpå Casper givetvis infinner sig på två röda.
Vi hinner stå där en god stund, innan det rasslar till.
Vilka kommer, om inte min efterblivna kompis, och min fullt friska sambo. De ville också borsta tänderna.
"jooo, vi äj fem åj! lovaj"!
Anna försökte med alla medel bevisa att hon endast var fem pyttiga små år. Krabbade med vantarna och allt, såsom vilken random femåring som helst skulle göra. Med hockeyhjälmen. Och foppatofflorna.
Retard.
Och nej, Casper gick inte på det.
Han tyckte bara att "dom är så knasiga dom där"
Min morrhoppa.
Jag kommer att få faan, men jag kan inte låta bli. Kan, kan kan inte låta bli. 
Någon som behöver hyra en fögelskrämma? Eller någon som behöver en väldigt autentisk halloweendekoration? Tror ni man kan sälja henne till Manpower eller så?
Detta är alltså min bästa kompis.
Nu förstår ni vad jag får lov att dras med hela dagarna. Varför jag biter på naglarna.
Och varför jag tycker att det är så hiskeligt roligt att klå henne i tv-spel.
"Bara fint här hemma!"
Saker man gör när sambon är och jobbar 20 mil bort:
- Bajsar med öppen dörr. Petar näsan samtidigt.
- Dansar apdansen med sonen i köket.
- Släpper ljudliga fisar och kontrollerar att sonen verkligen hörde. Tvingar son att lukta.
- Inspekterar vilket bröst som hänger mest i hallspegeln.
- Konstaterar att det är det högra.
- Lyssnar på ”My heart will go on” och låtsas att sambon nyss stupat i ett tredje världskrig, och att jag nu själv måste gå ut och klyva ved. I en hejdundrande snöstorm. Stackars arma kvinna.
- Låtsas att väldigt hunkig krigsförbrytare som är på flykt bara råkar komma förbi när jag står där i all min hjälplöshet och erbjuder sig att hjälpa till, mot att han får sig en liten matbit och skydd för natten.
- Tackar *nej till hunkig krigsförbrytare, kryper ner i fosterställning i sängen med min avlidne sambos dieselluktande tröja instoppad i näsan.
*Oklart om det sistnämda verkligen skulle visa sig sant i händelse av att det skulle hända.
Och ifall ovanstående sambo råkar läsa detta, så diskar jag givetvis samtidigt. Och städar. Stoppar strumpor och sånt, du vet.
Puss så länge. Ses sen.
Klämkäckt!
Åkte ner till jobbet och gjorde comboskrället imorse och sedan åkte jag dit, och sicken lycka. En tripp till himlen och tillbaka, på en timme. Varför börjar folk knarka när det finns massörer som Monika? Alla borde ha en egen liten Monika i garderoben.
-"Godmorgon Sara. Har du sovit gott? Jag har satt på kaffepannan åt dig, och här är dina tofflor. Vill du ha dina raggsockor också? Kom här och sätt dig i soffan så hämtar jag din dator åt dig. Jag fixar den bråkiga uppkopplingen också, det är iiiinga problem alls vet du. Vill du kanske att jag ska logga in på FB åt dig också? Oj, vänta nu är kaffet klart! ... oh, nej! Sitt du Sara, jag hämtar! Sådär. Sitt nu här och drick ditt goda morgonkaffe i lugn och ro, medans jag startar en maskin tvätt och viker den i tumlaren. Jaa, jag vet att du avskyr att vika den själv, och du vet att jag gör det såå gärna, Sara! Så gärna! Och när du sedan känner dig färdig med ditt morgonkaffe och alla de bloggar du måste läsa, tidningen och FB, så säger du bara till så tar jag fram oljan och skaktjofräsen och så får du komma och ligga ned här på den sköna britsen. Tända en brasa sa du? Jamen, självklart, Sara, det ordnar jag.
Men som sagt, säg till när du är redo. Ingen brådska alls. När du vill, Sara."
Snigla sig.
Jag sa ju att vi skulle ha hallfest idag, visst? Hallfest it is.
En hall och trappa så schnygg att man vill ligga med den.
Men det går ju inte. Möjligtvis kan man snigla sig lite, dock.
Trappa under construction. Förran gången, ni vet.
(note to self: antasta hunkig snickare vid lämpligt tillfälle)
Nämen!
-"men sicken tjusig trappa, Sara!"
Fruktansvärt stiligt. Fruktansvärt.
Snigla lugnt da.
