April, april.
Min sambo hade förmodligen sin bästa dag på hela året igår. Lite som med barnen och julafton, när de små liven väntar och väntar. Räknar dagarna. För att sedan, när dagen väl har kommit, mysa sig upp med ett leende på morgonen och med iver och förväntan knappt kunna stanna kvar i byxan under dagen för att allt bara är så ofantligt spännande och roligt. Julafton. I min sambos fall så betyder julafton första april.
Redan på morgonen börjades det, med kollegor som skulle få bli anställda i andra företag, servrar som hade kraschat och allt vad det nu var. Som han fnissade, Jansson. Fnissade och fnissade. Gottade sig. Ringde till sin ängsliga gravida syster och påstod att deras oskyldiga mamma fått storhetsvansinne och skulle köpa stora, dyra husvagnen och åka runt på svennebanansemester och dricka bärs och grilla fläskkarré hela sommaren och spela kubb och kissa i buskarna. Till sin mor ringde han och sa att systern i fråga likväl fått storhetsvansinne och skulle köpa lilla herrgården för 7.5 små miljoner och hejochhå, räntorna kommer ju komma ifatt och bita henne i arslet så småningom. Hejudamig. Mor och syster ringer således till varandra och tassar likt katten kring het gröt innan de kommer till skott med sina ärenden. Mamma och dotter Storhetsvansinne.
Och som han skrattade Jansson. Gottade sig. Lurade sin farbror, sade att fadern gått och blivit knäpp i skallen av för lång sjukhusvistelse och sedan beslutat att sälja sommarstugan till grannen för en aftonbladet-peng. Farbrodern ringer således till sin bror och ifrågasätter dennes kompetens inom sommarstugeområdet, varav min smarta svärfar enbart ställer sin bror en fråga: ”vad är det för datum idag?”.
Dock. Jansson, storluraren som gått med ett stort leende och myst hela dagen, fick tillbaka litet senare på kvällen.
Vi satt och åt pizza. Det ringde. Jansson svarade och uppenbarligen var det en potentiell kund. Från Spanien.
Han bestämde därför telefonkonferens med Spanien och Gonzales Ferrera på måndag efter lunch. Med Tudor. Som var intresserade av hans produkt och därför ville prata mer.
”my inglish velly bad, solly, but aj would lajk to talk to you some mole, okej?”, sade Ferrera.
Jansson glänste i bästa försäljarstil och bokade således möte tills på måndag, som sagt.
Han fick tillbaka. Av hämndlysten farbror och dennes svärson, tillika Gonzales Ferrera.
Och som han förtjänade det.
Jag själv lurade bara min bror, men den rackarn har inget sinne för humor och blidde bara en smula ilsk.
Lurad lurendrejare.
