sockiplast.

Ja, jävlar.

 

Vi hittade ringarna.

Det gick inte riktigt att släppa, så vi åkte tillbaka igår eftermiddag med avsikt att "iallafall kolla". Tog oss upp hela vägen och fram till vattenfallet, och så hoppade vi i, jag och Erik.

Modet sjönk en smula när jag kände alla sprickor och stenar, och förstod att det kanske kunde bli svårare än vad vi trott. Men vi grävde på. Och kände runt.

Och mina fingrar fick tag på något bekant. Första ringen! Lycka. 

Grävde vidare, i samma grop. Andra ringen. Helt galet. Jag hittade dom!

 

Jag vet inte riktigt hur eller varför, men jag fick dem tillbaka. Efter att de spenderat en natt i ett berg, på botten av ett vattenfall i mitt älskade Thailand. 

 

Är det något jag fick befäst för mig, så var det innebörden av känslan "tacksamhet". 

 

Helt galet. 

 

Idag blir det moppetur till Fishermans village och sedan vin med bästaste Thai maman på Ark bar ikväll. Bra skit. 

 

Ni får fortfarande inga bilder. Visualisera, vänner. Visualisera.