sockiplast.

Jag har aldrig kunnat "träna" särskilt länge eller mycket. Och med träna menar jag "bygga muskler och bränna sånadäringa kalorier och bli smal och fit, ni vet. Så.

Jag har försökt, lite här och lite där, men det har varat ungefär en kvart åt gången och sedan har anfallet gått över.

 

Tills nu. Plötsligt hände det! Jag trodde aldrig i hela mitt liv att mitt lata arsle skulle hitta en form av "träning" som jag faktiskt längtar efter varje vecka. Poledance! Det är styrka och smidighet, hög dunkadunka ost och ett gäng med snygga och coola tjejer som verkligen ger allt för att komma upp på eller runt en jäkla påle. Att det kunde vara så galet kul att svettas och leva rövare, det hade jag aldrig kunnat tro. Bra skit.