sockiplast.

Äntligen. 

En lång resa senare som inkluderade ganska precis 20 minuters sömn så var vi framme. Satte foten på marken på Koh Samuis flygplats för tredje gången och kände det direkt. Här är jag hemma. Här är pulsen. 

 

Så gårdagen blev lugn, tack vare tre stycken tröttmössor som blev en smula överväldiga av värmen. Anna gick mest runt och sa "oooh", "men guuuud", och "men asså..." hela dagen och såg sådär farligt nöjd och avslappnad ut som hon kan göra. Erik gick och väntade ikapp sitt huvud och jag ville mest bara springa till massageflickorna och lägga mig ned och mentalt dö av lycka en stund. 

Sen blev det middag på The Islanders (sea food platter, den gör barnförbjudna saker i munnen) och sen gick vi hem kl 21 och stupade i säng och snarkade satan i 13 timmar. 

 

Nu, kaffe vid poolkanten och sedan ska vi byta hotell innan det blir stranden. 

Detta hotellrum är helt ok, men det dom försökte ge oss därinnan var allt annat än det, och det hela kändes inte bra, helt enkelt. Och så ska det inte kännas. Så i eftermiddag flyttar vi tillbaka till Muang Samui, samma hotell som förra året. Vin och cigg på terassen, musik i jacuzzin på kvällen, gatan och pulsen på ena sidan av hotellet - och stranden på den andra. Bra skit. 

 

Gör om, gör rätt.