sockiplast.

Lyckan när man dansar runt och städar i köket, och det ringer och man svarar men inte riktigt hör vem det är förrens man sänkt musiken - och sekunden man kopplar ihop den breda skånskan med en tjej man följt via blogg i 6 års tid och som man nu alltså har på luren och skall gå fotokurs hos - total.

Jag har ju "fotat" i ganska många år, men det vill ju inte riktigt ge med sig. Inte alls faktiskt. Och det går i perioder. Och jag blir sur när det inte blir bra. Så nu har jag bestämt mig för att det sjuttongubbar ska bli bra. Det ska bli fullkomligt jäkla fläskkomplett. Och det är Emelie med den härliga skånskan, hon vars framsteg och bilder jag följt i så många år, en person som verkar så genuint varm och faktiskt, lite smågalen, som ska visa mig. Och det känns så galet jäkla kul att jag knappt kan vänta tills jag får sätta i gång.

 

Och jag vet ju, att när jag känner så inför något jag ska ta mig för - då blir det bra.

 

Ja, dra mig baklänges. Nu åker vi!