sockiplast.

Gokväll i stugan!

 

Ett stycke godsbaronessa med grönjäklig träningsvärk har just imundigat dagens middag: Ost, paprika, tomat och körv. Bra skit. Lite som hela grejen med LCHF. Man behöver inte ställa sig och laga en "riktig" middag om man inte vill. Man måste inte äta frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika. Eller man och man, jag måste inte. För en sådan som mig som alltid haft svårt för att äta efter speciella tider (tack och bock, McD), så känns det rätt och slätt underbart att tillåta sig själv att äta när man faktiskt känner för det. Att inte äta frukosten förrens jag faktiskt är hungrig, vilket brukar ta 3-5 timmar efter att jag har gått upp. Och äter jag då en rejäl frukost, exempelvis omelett med grädde och ost i, så står jag mig lätt till sena kvällen.

Så sådana här dagar, då det efterlängtade gubbskrället är och jobbar tills sent, och då barnet har en pizza kvar efter gårdagens mormorbesök, så finns det ingen anledning för mig att stå och laga mat till enbart mig själv. Dels för att det är skitjävla tråkigt, men mest för att jag helt enkelt inte behöver det. Som sagt, bra skit, det där med att lyssna på sin kropp.