När fårskocken leker Följa John.
Armhålor. Ja, gud i skruven sicken uppståndelse de kan väcka.
Armhålor. Skit i krig, sjukdomar, fattigdom, svält, våld och hemorojjder gott folk, ty här har vi en armhåla att förfasa oss över!
En orakad armhåla. På en kvinnas kropp. Har ni hört något så fasansfullt?
Jag rakar mig under armarna. Och på benen. Och på prusiluskan. Omsorgsfullt och ganska ofta tror jag. Varför? För att jag är så jävla indoktrinerad och lärd att så ska det vara. När jag var tonåring var det inte ok att vara orakad. Man skulle redan i sjätte klass sätta sin mammas utslitna engångsrakhyvel mot de små fjun som fanns på benen och sedan bloda ned hela badrummet för att man inte riktigt förstod att rakhyveln skulle handskas med viss varsamhet. Litet senare skulle ju också prusiluskan anpassas in i tonårssamhället, och det skulle vara en liiiiten och symmetrisk trekant, sådana som alla tjejer på porrfilmerna hade. Lite käckt sådär. Sedan skulle man pressa in sin lilla röv i ett par 25" Levi´s jeans och dra på sig en magtröja, kliva i ett par platåpjuks och spraya luggen en sista gång innan skoltaxin kom. Man skulle helt enkelt passa in, annars kunde det bli ett jävla liv. Och jag var väl ganska duktig på att passa in. Följde fårskocken. Jag hakade ju till och med på de coola rökarna i nionde klass! Fett med coolt.
Jag har rakat mig sedan dess. Idag tycker jag mig främst göra det för min egen skull, för att jag tycker att jag känner mig "fiiinare" när jag är rakad och len. Jag känner mig "fräschare", och mera "kvinnlig". Så tycker jag. Sedan tycker jag ju också att kanske maken tycker att det är lite trevligare med en glatt och så att säga, gräsfri racerbana. Så säger mitt huvud. Men jag vet och förstår ju också, att det bara är skitsnack vi håller på med, jag och mitt kloka jag.
För så ser jag sådana tjejer som hon på Melodifestivalen. En glad jäkel som står och studsar i publiken. Med en orakad armhåla. Och det känns så jäkla gött. För att det finns människor som har lyckats att ducka. Som skiter fullständigt i huruvida de har hår i armhålan eller ej. De behöver inte ta på sig byxor istället för kjol en varm sommardag när de inte har hunnit raka benen, för de skiter i vilket. De står inte och plockar ögonbryn tills de ser ut som galna Perellisar, eller vaxar mustascher eller bleker analer. De låter håret vara som det är istället för att hälla giftiga kemikalier i det, och de stoppar inte in plast i tuttarna även om "de faktiskt gör det för sin egen skull".
De är som de är. Du vet, sådär som de föddes. Och de verkar vara sjukt nöjda och tillfreds med den saken. Och högst troligt så hittar de, eller har redan hittat, en partner som älskar dem iallafall. Kanske just därför.
Bildkälla
Del av inlägg från Lady Dahmers blogg.
Mobilminnen.
När maken kokar ägg.
Swisch, swisch.
Om det inte ger fett med vuxenpoäng att putsa fönster innan man sätter upp adventskrafset så vet jag inte vad. Heja mig! Eller, gamla mig?
Nåväl. Det tog hemskt lång tid och efter det förtjänar jag verkligen ett glas vin eller två. Heja på det iallafall!
Mobilminnen.
Sommar. Gudinge. Hällarna. Make. Sallad, rödvin och havsdoft.
Ljuvliga sommar kom och ta mig närhelst du vill.
Ha!
Ett utmärkt tillfälle att fira med lite rödvin! ;)
Tips för en förstörd nattsömn.
Någonsin funderat över hur du kan få din annars så trevliga och harmoniska nattsömn totalt uppfuckad? Sväva icke i ovisshet längre, ty Sara har svaren.
Först – hosta ögonen ur sina hålor under två veckors tid och bestäm dig sedan för att gå till doktor Sinclair för lite tröst. Och med en förhoppning om att få en förskräcklig diagnos du kan gå runt och briljera med och få några stackarspoäng hos din omgivning med under tiden.
Låt sedan doktor Sinclair ta ned alla dina förhoppningar med att säga ”det är bara den viruset den här, men den gå över av sig själv, men du få medicin som hjälper mot hostan, okej?”.
Gå sedan snopet hem med din medicin under armen och tyck lite synd om dig själv för att det inte var synd om dig själv. Så.
Sedan tänker du att ”inatt, då ska jag i alla fall få sova ostört, för jag har minsann Cocillana, och det, det är starka grejer det”. Mys liksom. Ok.
22.00 – Ta dig en hutt Cocillana och kryp till sängs. Le lite förnöjt och föreställ dig en natt utan hosta.
22.15 – Hosta ur dig ena lungan.
22.16 – Hosta ur dig den andra.
22.30 – Böj dig framåt medans du föreställer dig själv fördriva ut Djävulen från ditt hostande inre medans du kippar efter luft. Slå bort synen av dödsängeln Gabriel som härjar bakom dina fladdrande ögonlock.
23.00 – Somna.
24.00 – Vakna. Hosta lite grann. Drick lite vatten.
01.00 – Vakna. Hosta lite grann. Drick lite vatten.
01.30 – Vakna igen innan du somnat på riktigt och hosta lite grann. Drick lite vatten.
02.54 – Vakna och upptäck att Djävulen återigen tagit över din kropp. Hosta ur dig en lunga eller två och stoppa sedan tillbaka ögonen i sina hålor. Drick lite vatten. Bulla upp kuddar och sätt dig och sov.
03.20 – Vakna efter din microsömn och kom på att du är sjukt kissnödig. Drick lite vatten och gå ned och kissa. Rök en cigarett. Fundera över dina synder och dra en Cocillanahutt till.
04.00 – Gör ett mentalt kors i taket över att du faktiskt sover. Dröm om halsmonster som säger ”mihihihihihii, killikillikiiiill på dig! Haha, kom det en host till nu vaaa? Mihihihihihiii!”
05.15 – Vakna och förundras över hur länge du lyckats sova utan att hosta och fira genom att dra igenom en serie hostningar from hell. Förbanna doktor Sinclair och hans jävla Cocillana. Drick lite vatten. Somna.
05.30 – Vakna av att maken snarkar. Hosta valfritt inre organ ur dig eftersom du ändå är vaken.
07.00 – Vakna av att make och son går upp. Hosta lite för sakens skull och somna sedan om, en smula utmattad.
09.30 – Vakna och ge upp. Skit i sömnen och gå ned och drick kaffe och ”fånga dagen” eller något annat käckt.
Sportlovskillen.
Denna vecka i Umeå. Dit han flygit själv. Och därifrån han ska flyga själv.
Ni vet sådana där stolta mammor? Sådana som säger att just sitt barn faktiskt ÄR världens duktigaste? Sådana där skytiga jäklar som bara babblar på och på och på om sitt välartade barn med vattenkammat hår?
Jag är just en sådan mamma.
Solgudinnan.
Nu ska mamman inväntas sen ska vi iväg på jobb igen. Sedan ska solen fortsätta lysa över vår stad och snön ska sippra ned i gångar i jorden och blomskotten ska spira upp och dansa i takt med barnens skratt och.. Ja, ni vet.
"Smärta är bara en högre gräns av njutning", sa en vis man.
Den var väl värd sin smärta, den lilla mannen plågade mig bara i ca 3 timmar, vilket var helt okej, (hade satt ribban med den förra som tog 5 timmar. Bra med ribbor sådär), och det kostade 6000 baht, vilket förmodligen var en hel del billigare än hemma. Samt att jag fick vänta en dag innan han "hade tid med mig", mot för 2-3 månader här hemma. Kort och gott så passade det en otålig och impulsiv Sara våldsamt bra.
Vroom, vroom.
Nu får ett glas rödvin avsluta dagen och så ber vi alla en bön eller vad fan man nu gör och hoppas på att solen kommer tillbaka imorgon och alla dagar efter det och att snön smälter bort och aldrig, aldrig kommer tillbaka. Så.
Mine Makaron.
Hello wednesday!
Hej is och snö! Hej minusgrader! Kul, kul. Har jag berättat att jag är våldsamt trött på vintern? Våldsamt? Trött på snö, kläder, skor och kalla bilar? Kalla golv och synen av ickegräs utanför dörren? Jag vill ha sommar!
Jag vill sitta på altanen. I t-shirt. Dricka morgonkaffe i solen. Jag vill ligga i soffan i kvällssolen och dricka rödvin. Lyssna på musik. Skratta. Jag vill pilla med blommorna, svära åt alldeles för långsamt växande skott. Jag vill åka bil med takluckan öppen, bränna låren på Glenns läderklädsel och använda samma gamla oranga foppatofflor för fjärde året i rad. Jag vill sniffa maken på halsen när han är svettig av gräsklippning. Jag vill känna lukten av tändvätska, springa in och ut från köket genom altandörren med skålar och tallrikar. Veva in markisen. Veva ut skiten igen när det börjar regna. Trampa på kissemyror när jag går till postlådan. Jag vill behöva smörja in Casper med solkräm. Jag vill tvätta Emil. Min fina Emil. Jag vill vaxa honom varsamt, gno med pekfingret på prickar och asfalt. Jag vill sätta på mig en klänning, hälla upp en öl, dra på stereon och sedan dansa eurodisco med Anna hela natten.
Jag vill. 
Olsbo säger godmorgon.
Trassla säger godmorgon och ser sådär glad och trevlig ut samtidigt.
Mine säger godmorgon och gör det som hundar brukar göra på morgonen.
Bella, Dora & Flora säger också godmorgon. Bellas flint säger också godmorgon. Kallt idag.
Charlie & Hugo säger godmorgon och undrar varför i h-vete jag kommer med en kamera och inte med en 10 liters hink mat. Svinaktigt.
Maken säger inte godmorgon. Han jobbar.
Själv ska jag snart åka och hämta groda på skola, sedan hämta upp rastlös kusin för hästfix och sedan lite Sarafix.
Snor, hej!
I give you, Hugo and Charlie. Oink, oink.
Och dom gillade det! Ut, in, ut, in, ut, in.. grymt kul!
Fåren såg en smula skeptiska ut över intrånget, men jag tror att de kommer att komma överens så småningom. Och sen lever alla Olsbodjur lyckliga och i samstämmig harmoni och luktar på blommorna och älskar sin matte och skuttar runt som små glada skuttdjur på klövar och fårfötter. Fint så.
Goodbye snor.
Rödvin, god mat, spel och goda grannar - check.
Hej lördag. 
Och det där är min tumme. Inget annat.
Anybody seen my baby?
Hej snor.
Caspersson är pigg dock, och han måste givetvis ta igen att han varit mer eller mindre däckad i två dagar, så med pigg så menar jag pigg.
En tur till Valbo och lite stackarsshopping kanske råder bot på eländet. Eller 2 kg lösgodis. Eller ett glas vin eller två..
håteemell.
Eftersom det är torsdag idag så dricker jag mig litet vin. Det är faktiskt bara torsdag en dag i veckan. Man lär passa på.
Olsbovägen vid ohälsa.
Vid 10 ska Mine åka iväg till farbror doktorn och se över sin knöl på juvret som nu har nått gigantiska proportioner. I bästa fall kan de ta bort den, och sen kan hon fraggla vidare här hemma och skälla på fårskallar och jucka på markattor. Vi får se.
Nu, lite vasständer och långhalsar med sjukgroda. Det kan funka, det med.
Thailand - Olsbo.
Dags att veva igång detta gamla åbäke igen? Man lär väl.
Hemma från Thailand, där vi spenderade en vecka med Oh No Jennifer och Men Samtidigt Andreas. 8 ljuvliga dagar i solen tillika 8 ljuvliga dagar i prut- och tjatland. Solade lilla näsan lite grann, och shoppade sig lite grann, flög lite flygplan lite grann och fick sig litet ont i arslet lite grann. Drack lite vin och öl lite mycket grann och dansade av mig några kilo Olsbolår. Svettades en hel del grann och fick reda på att thailändska glädjeflickor inte alls kostar mycket grann. 400 batt för "så länge det behövs", närmare bestämt. Finns säkert viss prutmån där också, dock. Eller pruttmån, beroende på hur flitigt varan har använts.
Borta bra men hemma bäst, hursomhelst.
Olsbo. Minebus, markattor, fårskallar och mansgrisar. Rödhåriga 6-åringar som klarar allt och en säng med 6 säsonger av Desperate Housewives bredvid. Vita prinsar och Gevalia. Jacka istället för linne äver fast det suger att det är flera månader kvar tills sommaren, och Adidas istället för Diesel på frodo-foten.
Bra skit.
Jenniför med sin bucket. Smakade skit gjorde den, men dricka upp den skulle hon.
Glada killar. Oklart varför. Kanske för att jag sa åt dem att se så ut.
Frodo-fot på hotell Bhundhari. Har man svårt att minnas vad det heter kan man alltid tänka på bondhoran.
